Jag slutar aldrig att förvånas över folk. Det har dykt upp elaka ”anonyma” kommentarer och mail sedan bloggen började bli populär men det sista har det verkligen ökat markant och jag förstår inte varför… Är det för att det har börjat gå riktigt bra för Exxa?

Det är kommentarer som handlar om att vi inte ska tro att vi är något, att den första huskyn alltid blir misslyckad, att jag skämmer bort Exxa och - det som verkar sticka folk i ögonen mest av allt - att vi håller på med agility och lydnad vid sidan av draget.

Jag tycker det är så tråkigt just för att vi polarhundsägare faktiskt tillhör samma klubb. Vi binds ihop av en stor sak; vi har alla blivit förälskade i varelser som har mer isvatten än blod i ådrorna. Det gör oss till något mer än främlingar.

Vi borde stötta varandra, lära oss av varandra och hjälpa varandra istället för att försöka trycka ner andra för att må bättre själva.

Jag är stolt över det Exxa har presterat hittills. Jag har egentligen aldrig behövt kämpa med henne för hon är en sådan bra hund alldeles av sig själv. Hon har en vilja av stål och är en otroligt duktig draghund men framförallt har hon en underbart mjuk och fin personlighet. Hon är det snällaste som finns och skulle knäcka sig själv för min skull om jag bad henne.
Kanske är det därför vissa retar sig på oss, kanske har jag haft det för lätt med henne men jag kan helt ärligt säga att vi har kämpat för våra framgångar.

Exxa är min första polarhund, jag har ingen erfarenhet att gå på alls och Exxa har inte heller haft någon att lära sig av. Vi har fått lära oss av varandra och det borde säga folk något. Gör det inte det så kan jag inte förklara det bättre heller.

Jag är så glad över att jag har riktiga vänner i huskyvärlden. Vi är ett stort härligt gäng som gläds åt varandras framgångar och peppar varandra i motgångar. Det är hundsport när den är som bäst.
Tack för att ni finns och för att ni är så härliga! Ni vet vilka ni är!

Jag vill också rikta ett tack till Exxas underbara läsare! Ni anar inte hur glad jag blir över era kommentarer, frågor och mail. Det är tack vare er som jag bloggar i perioder då jag inte har någon som helst lust egentligen, ni gör det kul… Tack snälla ni!