Hej! Kan du hjälpa mig, min 4 åriga husky vill inte dra! Vi började med drag för ca 1 år sen men hon drar inte, hon bara springer. Vad är fel, huskies ska väl gilla att dra??? Hälsningar Stina
Svar: Hej! Det är svårt att säga vad som är fel såhär över nätet men några åsikter kan jag ge dig. Först och främst så är det viktigt att din hund är frisk! Den kan ha ont någonstans och då blir draget självklart lidande. Om jag vore du skulle jag be min veterinär kolla igenom hunden, kanske även röntga för att se att allt är bra.
Nästa steg är att kolla igenom din dragutrustning, sitter selen bra? Den kanske trycker någonstans eller skär in? Det är som att du skulle springa en mil med skor som ger dig blåsor, inte skönt. Sele är jättesvårt att prova själv, det tar lite tid innan man lär sig att se hur den ska sitta. Det bästa är att fråga någon som har hållt på med drag länge, har du någon polarkennel i närheten som du kan be om råd? Jag frågar ALLTID för säkerhets skull när jag köper ny utrustning till Exxa för att inte riskera något.
Mår hunden bra och din utrustning är bra så kan felet vara psykologiskt. Huskies “ska” gilla drag eftersom det finns i deras gener men hundar är precis som människor, de är unika och alla gillar inte allt som de kanske “bör” gilla. Jag har ärligt talat inte mött många huskies som inte gillar drag men de förekommer, oftast är dessa hundar istället väldigt duktiga på något annat.
Du skriver inte hur många huskies du har men jag utgår från att du har en. Det är svårt för en ensam husky att lära sig att dra på egen hand. Exxa gjorde det men hon är speciell, dessutom är båda hennes föräldrar ledarhundar så hon har det i blodet. Har du testat att dra tillsammans med någon annan hund? Jag har satt ihop Exxa med hundar som inte varit så duktiga på att dra och Exxa har satt sprutt på dem, kanske är det det som din hund behöver? Gärna uppmuntrande tillrop också när din hund gör rätt. Folk säger att man ska vara tyst när man kör drag men Exxa är van vid att få höra ett “braaaaa” då och då, det är mitt sätt att bekräfta henne. Det behövs förmodligen inte längre men varför ska man sluta ge beröm när någon är duktig?
Sen får du också tänka på att om det nu är så att du bara har en husky så är det inte säkert att den passar att gå i led. Det är väldigt tufft för psyket att gå i led och det är inte för alla hundar. Ett spann behöver hundar i point och wheel också, kanske passar din hund bättre i en sån position? Jag hade definitivt försökt att träna ihop med någon annan om jag vore du, kanske din uppfödare eller en kennel som inte ligger alltför långt bort? Var inte rädd för att ta kontakt!
Hoppas jag har gett dig några tips på vägen iaf!
Förra veckan fick Exxa en korv med pipfunktion i present. I vanliga fall brukar hon antingen a) tröttna på leksaken efter 10 minuter eller b) bita sönder den. Inget av detta har hänt. Exxa älskar sin korv och bär runt på den från rum till rum. Innan läggdags hämtar hon korven och ska ha med den upp i sängen. Hon har inte ens gjort ett försök att tugga sönder den. Jag förstår ingenting men det är ju bra att hon är lycklig iaf. Dessutom är hon fruktansvärt smart, efter en dag hade hon lärt sig att leksaken heter just “korven” och när man frågar henne vart korven är springer hon och hämtar den och är så stolt, så stolt.
Bilden visar en Exxilutt som försvarar sin korv eftersom matte just har sagt “nu kommer matte och tar korven”. Notera ansiktsuttrycket!! En annan sak som Exxa älskar är hennes lädersoffa men den får hon snart säga adjö till eftersom den nya soffan som vi har beställt äntligen har kommit. Men jag hoppas att Exxa inte deppar alltför mycket över detta, hon har ju trots allt sin korv…
Ibland består denna bloggen verkligen av meningsfulla inlägg, haha! ![]()
Vi har nu ca 5 dm snö här på Skaraslätten. Det går knappt att köra och inte heller gå på promenad. Det hindrar inte Exxa som tycks ha förvandlats från en liten varg till känguru, hon hoppar i snön som en galning och skäller och morrar och är alldeles underbar!
Det som är mindre underbart är att jag har fått ryggskott som bara blivit värre och värre under veckan. Jag kan inte ens räta på ryggen utan går dubbelvikt som en gammal gumma. Det gör promenaderna lite extra problematiska. Det är en sak på em/kvällen för då har jag ju hjälp och slipper gå ut med henne själv men på morgonen måste man ut no matter what. Det gör ONT men Exxa är förstående och lyssnar jättefint på kommandot “sakta”. Tack till agilityn säger jag bara!
Jag vet att ni vill ha bilder men fota är inte prio ett just nu när ryggen håller på att gå av. Jag har iaf bestämt mig för att sälja min kamera och köpa en proffskamera istället. Tack till Ylwa för inspiration!!
Vet att en del varit intresserade av att köpa min “gamla” så gäller det fortfarande så hör av er. Jag ser fram emot att guiden ska ramla ner i brevlådan så att jag kan ta det slutgiltiga beslutet, jag tror jag vet vilken kamera det blir men ska kolla igenom guiden för säkerhets skull.
Nej, nu ska jag försöka ta mig upp ur stolen och lägga mig i soffan jämte Exxa istället. I den här takten tar det väl bara 2 timmar…
Jag har fått ett erbjudande att lämna bort Exxa över vintern till en tämligen välkänd huskykennel som vill ha med henne i sitt tävlingsspann. Innan ni börjar grubbla så kan jag säga att det inte är en av dem som jag brukar ha kontakt med. Jag kan dessutom tillägga att jag utan att tveka tackade nej.
Jag vill inte gå ut med namn men jag vill ändå säga att jag är jättesmickrad över att få förfrågan men jag skulle aldrig klara att lämna bort Exxa, pratade med Malin om detta så sent som igår faktiskt, lite lustigt.
Exxa är en del av mig, lika naturlig som en arm eller en fot och hon ska så förbli… Jag skulle längta mig sjuk efter henne om hon försvann, även om det bara var för några månader. Det skulle kännas som en livstid. Dessutom har jag och några till egna planer inför vintern…
Annars händer det inte så mycket här just nu, agilityhindren är bortplockade inför vintern så hädanefter är det träning i ridhuset som gäller. Snön har äntligen regnat bort vilket innebär att operation konditionsträning kan börja på allvar, målet är att träna ca 1.5 mil åt gången inför vintern. På så sätt är det trist att bara ha en hund, träning i snöslask är verkligen utmanande för cykeln… Men Exxa är nog rätt nöjd med det ändå, häromdagen träffade vi en golden valp ute som var tre månader gammal. Sååå söt tyckte matte. Usch vilket äckligt jobbigt litet kryp tyckte Exxa. Så än så länge så verkar ordspråket fortfarande gälla hemma: “Bara en men ett lejon…”
Kosta-helgen började redan i torsdags då Exxa och jag brummade hem till Marlene i Motala. Vi kom fram ganska sent på kvällen men en del myspys hann vi ändå med. Exxa och Malles hundar går så himla bra ihop och det syns på Exxa att hon har börjat känna sig hemma där eftersom vi har varit där en del. Hundarna ömsom leker och ömsom myser tillsammans, Exxa och Diva brukar lägga sig precis jämte varandra och ser fruktansvärt söta ut tillsammans. Jag trivs också väldigt bra i Åsamby, det finns en harmoni där som man sällan hittar någon annanstans.
Innan läggdags gick Malle och jag ut tillsammans i trädgården för att rasta hundarna och stod och höll om varandra och tittade på stjärnorna som var fruktansvärt klara och starka den natten. Det är såna vänner vi är, hon och jag. Vi håller varandra om ryggen och tittar mot stjärnorna. Tillsammans.
På fredag morgon packade vi in allt i bilen och åkte ner till Nybro. Vi stannade i Kosta och shoppade loss i sportoutleten där, jag kom därifrån med Craftbyxor, Craftjacka, särskilda sportstrumpor och en varm och skön halsduk. Bara dagar innan hade jag införskaffat underställ i fleece och Timberlandkängor. Redo för kyla med andra ord.
Framme i Nybro åkte vi till tävlingsplatsen och mötte upp Ylwa och alla hennes hundar. Ylwa visade oss början av banan och jag kan ärligt säga att jag fick en klump i magen. Det var inte samma bana som förra året, denna bestod av uppförsbackar, uppförsbackar och lite mer uppförsbackar… Och några backar ner också förstås men de ser man liksom inte på samma sätt. ![]()
Sedan åkte vi vidare till vårt lilla hus som vi hade hyrt, vi bodde inte i stugbyn utan på en hästgård ca 1 mil från tävlingsplatsen. Det var perfekt; lugnt och tyst och rofyllt. Stugan bestod av två våningar och där fanns allt som man kunde behöva, dessutom var det himla mysigt både inomhus och utomhus. Lite senare dök även Malin och den enda tillåtna pojken Jakob upp och vi hade en trevlig kväll tillsammans med mat och hundprat, tror vi kom i säng vid 00.30 tiden…
Första tävlingsdagen började tidigt, tror vi var där vid 9-tiden. Eftersom det var min första tävling var jag nervös över att köra vilse så Malin, Malle och jag cyklade banan själva en gång. Big mistake, man blev bra trött efter det kan jag säga. Fy vilken bana!!
Sen gick tiden på något sätt, vi tjatade med folk, värmde upp osv och sen var det plötsligt dags för start. Exxa var galet het, stod och skrek och hoppade och vrålade. Hörde ni henne ute på Gotland tro?
Sen bar det iväg och sedan inträffade sko-incidenten som hädanefter kommer kallas “Tiberland-gate”, ni kan läsa om den i föregående inlägg… Vi tappade massa tid och stackars Exxa tog verkligen ut sig, inte lätt att ta sig upp för den backen helt utan fart. Vi blev omkörda av Mari och Fröya och kom i mål på en riktigt kass tid. Humöret var inte på topp, särskilt inte efter att vissa påpekade att Exxa alltid brukar vinna…
För de andra gick det åtskilligt bättre och efter en stund kunde jag ändå glädjas åt min duktiga hund som alltid kämpar in i det sista. Jag hade tänkt gå runt och fota lite men det ösregnade och eftersom jag planerar att sälja kameran vill jag inte riskera ens en droppe vatten på den så den fick vackert ligga i sin väska största delen av dagen.
Under eftermiddagen åkte Ylwa och jag in till Orrefors och tittade på vackra glasgrejer till sjukt bra pris. Ylwa shoppade loss men jag höll snålt i slantarna, vi har nyss köpt nya möbler och ny TV så då kommer glas ganska lågt ner på listan. Men nästa år kanske!
På kvällen åkte vi än en gång in till Orrefors för att käka middag med alla de andra deltagarna och det var god mat. Lite surt att det inte ingick efterrätt bara, jag tror jag frågade det säkert 10 ggr den kvällen. Atmosfären var ganska flamsig milt sagt, trötthet kan ta de mest underliga uttryck, tror att Malin håller med. ![]()
Väl tillbaka i stugan var planen att sitta och se på TV och tjata så jag förberedde allt för natten och sen la Exxa och jag oss i sängen, redo för hundprat… men jag stensomnade! Jag har inget minne av någonting den kvällen, de andra hade varit vakna och pratat med mig, de hade sett på TV, Malle hade satt sig på mig (!!), Kinoo och Diva hade legat på mig i omgångar osv. Jag har noll minne av allt detta.
Exxa och Diva en frostig söndagmorgon.
På söndagen när det var dags att gå upp ville jag bara dra täcket över huvudet. Jag var dödstrött, hade riktig kraftig hosta som skrällde i lungorna och hade ont i hela kroppen, jag ville bara åka hem! Men Malle peppade mig och fick mig att se de positiva sakerna, hur mycket jag hade lärt mig under helgen och hur duktig Exxa hade varit, och efter en stund kändes det bättre.
I starten var Exxa lika galen som dagen före, dvs skogstokig. Stackars funktionärer.
Men iväg kom vi och vilket lopp vi gjorde! Trots att både Exxa och jag var halvdöda körde vi ikapp både Mari och Malle och körde om dem. Exxa var såå duktig när vi körde om, hon tittade inte ens på de båda andra hundarna utan blåste bara förbi dem och hade siktet rakt fram. Vilken styrka det kommer vara i tävlingssammanhang!!
I slutet av banan slog tröttheten till hos mig med full kraft och Malle och Mari kom ikapp och körde om. Jag vet inte vad som hände där men när de körde om tappade Exxa sugen på något sätt, det var som att all luft gick ur henne. Jag har aldrig upplevt det med henne tidigare, hon brukar inte släppa förbi andra hundar och de få gångerna som andra hundar har kommit upp jämsides har Exxa lagt in extra fart och dragit iväg igen men inte i söndags. Malle sa efteråt att Exxa antagligen gick på ren viljestyrka där snarare än muskelkraft och det stämmer nog. Jag tyckte hon varit så duktig och ville inte heller pressa henne så jag lät henne dra i sin egen takt.
Vi blev omkörda av A-hunden som låg bakom oss också men då vaknade Exxa till och hittade sin sista energikälla. Tyvärr flyttade inte A-hunden och dess förare på sig, föraren låg i högerspåret och hunden i vänsterspåret så vi kom inte om. Först på målsträckan fick vi chans att komma upp jämsides innan vi gick i mål. Ganska kass tid den dagen också pga trötthet och omkörningar men vi körde iaf ikapp 2 minuter från dagen innan, ganska otroligt egentligen för det är mycket tid…!
Vid målgång slängde jag mig bara av cykeln och rusade fram till Exxa och satte mig och gosade med henne och berömde henne, hon blir alltid så glad för beröm, och hon knölade in huvudet under min arm och viftade på svansen som den lilla glada vovve hon är. Sedan rullade vi sakta ner till parkeringen och vattnade och satte på täcke. Jag brukar inte använda täcke på henne men eftersom hon nyss varit så sjuk så fick jag låna ett av Malle. Exxa var inte imponerad men jag tror att hon tyckte att det var ganska varmt och skönt efter en stund…
Baby Ax tycker det ska börjas i tid…
Efter en stund nedvärmning var det dags att heja på alla vännerna i löpningen och sedan fick vi äntligen komma in i värmen för resultatlistan och prisutdelningen. Summa sumarum så slutade vi trots allt på en pallplats med en 3:e placering och jag kom hem 21 kg hundmat rikare…!
Jag är jättestolt över mig själv att jag fixade att hålla nerverna under kontroll och tävla med Exxa för första gången i drag och även över att vi på något underligt sätt lyckades köra ikapp så mycket dag 2 att det räckte till pallplats. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.
Men mest av allt så är jag stolt över Exxa! Denna lilla sega tik som varit sjuk i över en månad, som inte har ätit eller druckit ordentligt på flera veckor, som inte tränat en enda gång i höst förutom en gång hos Malle - tänk att hon ändå gjorde så himla bra ifrån sig! Hon är så fantastisk på alla sätt och jag vet att hon skulle knäcka sig själv för min skull om jag bad henne… Underbara älskade hund, gud vad jag älskar dig!
Denna helgen har verkligen varit lärorik och jag har upptäckt både styrkor och svagheter. Exxas styrka förutom själva draget är att hon inte bryr sig om hundar eller folk omkring sig när det är tävling, då är det bara framåt som gäller. En annan styrka är hennes signalkänslighet och reaktionsförmåga, hon tar varenda sväng perfekt utan att tveka en sekund. Och hennes största styrka är nog hennes psyke, hon kan springa på ren vilja om det skulle krävas av henne och hon kämpar ända in i det sista.
En svaghet som jag blivit medveten om under helgen är vattningen, den funkar inte. Exxa dricker när hon vill dricka och det kommer inte fundera på tävlingarna i vinter så där måste vi hitta ett sätt att få i henne vätska. Jag tror att jag har en idé som kan fungera, jag måste bara testa det i praktiken för detta måste fixas! Många lärdomar den här helgen alltså…
Efter att allt var slut var det dags att säga hej då till Malin & Jakob och Ylwa och åka hemåt. Malle och jag roade oss med att skriva en artikel till Polarhunden under hemvägen, vi är så himla effektiva.
Sen pratade vi om helgen såklart, om allt som hade hänt, om alla trevliga människor som var där, om alla fina hundar osv medan det började mörkna utanför bilrutorna. Tröttheten började komma krypande så några utbrott på andra bilister, fräcka skämt och flera gapskratt förekom visst också… I Åsamby vankades det varmt te innan det var dags för Exxa och mig att åka vidare hemåt, trötta men nöjda.
Tack Malin för alla skratt, för din generositet och för ditt finska temperament!
Tack Ylwa för att jag fick lära känna dig lite närmare, för alla dina goda råd och för att du alltid är så stöttande och positiv!
Och slutligen - Tusen tack Marlene, mitt hjärtas syster, för helgen, för att du är den du är och för att jag får ha dig i mitt liv!
Det här gör vi om nästa år!!
Deltävling ett är avklarad och Exxa har skött sig super! Hon har kämpat enormt trots leran och regnet, tagit varenda sväng klockrent och sprungit som en idiot. Exxas matte däremot har inte skött sig så bra, jag tappade min sko (!!) i andra uppförsbacken och fick stanna på toppen, vända, köra ner igen, plocka upp skojäveln och sedan köra upp för backen igen, jag tappade minst 2-3 minuter på detta. Så surt och onödigt!
Jag kommer få köra på BRA FORT i morgon om vi ska ha chans till pallplats. Men blir det inte så så gör det inget, detta är min första tävling och Exxa har varit sjuk den senaste månaden så tar man det i beaktande så är jag jättenöjd med Exxas prestation. Min underbara duktiga hund!
Nu ska vi spela TP en stund och sedan ska vi åka in till Orrefors och äta middag. Skriver mer i morgon om jag hinner och orkar.
Kom på att jag inte skrivit något om Kosta i bloggen men jo, vi ska dit!
Ikväll bär det av till Motala (igen) och i morgon åker vi gemensamt ner till Nybro. Det blir bara Malle och jag, pojkar är förbjudna på den här resan. Förutom Malins Jakob då men han är faktiskt ny för huskyvärlden så det kommer göra honom gott att se vad han kommer få stå ut med i framtiden.
I Nybro har vi hyrt en stuga tillsammans med Malin, Jakob och Ylwa. Det ska bli så mysigt att sitta och prata hund fram till småtimmarna… Vi har även anmält oss till middagen på lördag kväll, hoppas det blir festligt!
Exxa och jag ska tävla i one dog bike och det blir min första tävling så det ska bli intressant. Känner jag mig själv rätt kör vi väl vilse, haha. Jag har inga förväntningar alls den här gången, Exxa har ju varit krasslig från och till i över en månad så vi har inte tränat alls förutom hemma hos Malle. Det får gå som det går helt enkelt, det ska bli kul att bara vara med!
Kameran följer med förstås och Malle skulle nog ta med sitt mobila bredband så har ni tur dyker det kanske upp lite uppdateringar då och då… ![]()
Nu är vi hemkomna från huskyträffen hos Marlene & David där vi även mötte upp Eva Lindberg och hennes tre töser samt Jörgen Pålsson och hela hans flock. SMHI hade lovat strålande sol men det regnade och snöade istället under helgen men det avskräcker inte sanna huskymänniskor!
Exxa har som ni vet varit krasslig men förra veckan verkade hon mycket piggare och hade ingen feber så därför kändes det helt okej att brumma iväg till Motala. Väl framme fick Exxa hälsa på de båda nykomlingarna i Malles flock, Divas mamma Kinoo samt lånehunden Busan. Som vanligt går Exxa bra ihop med alla och dessa två var inget undantag.
På eftermiddagen var det dags för drag och Exxa gick först med i Jörgens spann i led tillsammans med en av hans hundar och det gick fint! Efter en viss sträcka bytte vi så att Exxa fick gå i led i Malles spann tillsammans med Diva, det blev ett 6-spann totalt. Exxa och Diva är verkligen ett radarpar, de pushar varandra och är jätteduktiga tillsammans. Diva gillar dessutom vänstersvängar och Exxa gillar högersvängar, mycket praktiskt.
Vi körde en mil med några få missöden. Divas lina gick sönder en gång men Malle har otrolig koll och hade självklart med sig både reservdelar och verktygslåda så det löste sig fint. Ett annat missöde hände när Malle skulle visa vart man kunde ta ner hundarna till vattnet på sommaren och vattna dem, hon råkade säga “här nere till vänster är det” och det räckte för att Diva skulle dra ner hela spannet, haha. Men jag ropade bara Exxas namn och att hon skulle ta till höger, då vände sig Exxa om och tittade på mig och sen drog hon upp spannet på vägen igen. Min duktiga duktiga tjej!!
Malles vagn har plats för två personer så vi bytte så att jag också fick testa att köra mitt första 6-spann! Det var inte alls svårt men jäklar vilken kraft man har att handskas med!! Sista sträckan testade vi att sätta Exxa bak tillsammans med Baby. Exxa gillar bara att gå i led men det är nyttigt att prova andra positioner också och jag tycker hon jobbade på bra ändå fast hon inte fick bestämma
Jag var verkligen imponerad av Marlenes hundar! Diva är ju bara underbar, hon har dessutom endast ett öga men går trots det i led och är hur duktig som helst. Issen är så trogen och bara travar på, det märks att han vill göra sitt allra bästa hela tiden. Baby var också jätteduktig och trots att hon är gammal och har problem med ryggen så är hon med och kämpar. Kinoo som är mamma till Diva är verkligen lik sin dotter eller ska det kanske vara tvärtom? Och lånehunden Busan kämpade också på, den sista km var det i princip bara hon som drog medan de andra var trötta. Vilket spann!!
Bakom oss hade vi Eva och hennes tre töser, någon gång ibland hann man slänga en blick bakåt och fick se Ronja kämpa och anstränga sig, Siri som inte såg så glad ut just denna helgen och Saga som blott 8 månader gammal visade ett jäklarannama som hette duga! Hon kommer definitivt bli Evas bästa draghund!
Väl hemma ställde vårt spann upp sig i trädgården och fick på sig täcken. De andra gick en sväng med hundarna men Exxa vägrade, hon skulle in! Jag fick torka av henne först för hon var mer brun än vit, riktig liten smutsgris. Sedan släppte jag in henne och Exxa hoppade direkt upp i soffan och somnade.
Kvällen tillbringades i köket med massor av varmt te, tacos och hundprat. Mitt i alltihop dök Malin Sundin och Martin upp så det blev ganska fullt runt bordet! När det var läggdags hade jag hela sängen full med hundar…
Dagen därpå var Exxa konstig, jag kände att något var fel. Hon var slö och ville varken leka med de andra hundarna eller gå ut och kissa… Det sista förvånade mig mest för Exxa brukar hoppa och skutta och tjata på morgonen tills hon får gå ut i vanliga fall. Hon var torr om nosen och i ögonen och kändes lite varm på magen. Därför bestämde jag mig för att låta Exxa stanna inne och inte följa med på dragrundan som var inplanerad. Hon tillbringade förmiddagen i soffan jämte mig och David och såg på apungar på TV:n istället.
Vid 12 tiden tog vi farväl av Eva och Jörgen och resten av dagen myste Malle och jag i soffan med chips och prat.
***Tack för en härlig helg allihop!!***
Falu Barmark














