Falu Barmark
Helgen har gått i dragets tecken, det var dags att kolla vad Exxa står pall för. Jag har försökt att se till att hon har fått sin dragträning i vinter trots snö, is och kyla vilket inte alltid har varit det lättaste men skam den som ger sig. Helgens mål: att köra 1 mil tre dagar i rad.
I fredags bestämde jag mig för att testa elljusspåret för första gången på länge eftersom det är upplyst. Big mistake. De första 2 km in i skogen gick fint, vi svängde runt en krök - och hamnade på en isgata. Cykeln gled men höll sig magiskt upprätt på något sätt och Exxa var som Bambi och sprang i princip på stället. Alldeles rosenrasande blev hon och började skälla så det ekade i hela skogen. Det slutade med att Exxa och jag vände, körde tillbaka till starten och sedan drog längs med en “övergiven” väg ca 3 km innan vi vände och körde tillbaka. Vi fick milen gjord men jag hatar dragvägar som innebär att man måste vända, tycker det är mycket roligare att köra på vägar som går runt. Det positiva med upplevelsen var att Exxa knappt verkade trött efteråt och att hon gjorde ett superjobb med sträckt lina hela tiden som vanligt.
På vägen hem körde jag vilse (varför händer det alltid mig när jag är själv i bilen och aldrig annars?!?!) men det var bara bra att jag gjorde det för jag hittade en ny dragväg som jag aldrig hade hittat annars. Score! 
I lördags åkte vi såklart till den nya dragvägen och testade den, alla tyckte att den var toppen! Mjukt underlag, knappt några bilar, rolig omväxlande körning - kan det bli bättre? Enda nackdelen med den är att man på slutet får köra tillbaka samma väg som man kommer från början men när det bara handlar om någon km så gör det inte så mycket.
En annan positiv sak var att vi mötte flera hundar utmed vägen som var ute på promenad, perfekt träning för Exxa att fortsätta framåt istället för att stanna och hälsa! Pluttan skötte sig finfint och var bara fokuserad på att dra framåt, det påminde mig om Kosta när vi kom ikapp Malle/Kinoo och Mari/Fröya andra dagen och Exxa bara blåste förbi dem utan att visa något intresse alls, så ska det vara!
Jag väntade mig att Exxa skulle vara lite trött denna dag men hon blåste på som vanligt, vi avverkade milen på 19:06 minuter…!! 
Inte illa för en liten huskyprinsessa på ganska halt underlag och helt ny väg… Fy vad jag är nöjd med den tiden alltså!
Idag var då tredje och sista passet, i morgon ska hon få vila. Vi tog den nya vägen idag med, det är ju synd att variera sig, haha. Idag gick det sådär tycker jag, efter ungefär en halvmil avbröt Exxa galoppen och började trava istället, det brukar hon aldrig göra så jag antar att hon var trött. Hon fick trava på, Exxa brukar få välja tempot själv (ju fortare desto bättre brukar hon tycka) och efter några hundra meters trav började hon galoppera igen av sig själv.
En bit längre fram gick det två tanter med varsin hund och jag märkte att Exxa tittade till på dem för att sedan börja suga framåt igen. Några meter innan vi ska passera dem vänder sig ena tanten om och säger “Men här kommer ju Exxa” och vi hajade till. Det visade sig att det var en av våra grannar som var ute och gick och Exxa brukar alltid få hälsa på henne i vanliga fall men inte idag. Jag manade på henne och Exxa fortsatte då framåt och blåste förbi dem. Resten av rundan gick super och det var en nöjd liten familj som återvände till bilen, lite frusa och trötta men glada och nöjda!
Det märktes att Exxa var tröttare idag än vad hon var igår och i förrgår och det är ju inte konstigt alls men det känns väldigt kul att hon pallar med 1 mil om dagen två dagar i rad utan att bli trött, såå mycket dragträning har det ju faktiskt inte blivit sedan snön och isen kom. Så nu är det bara att fortsätta med konditionsträningen så att hon klarar samma sträcka tre dagar i rad utan att bli trött.
Nu ligger Exxa och sover och vi ska strax se på film och äta gott. Hoppas att ni har haft en härlig helg alla läsare! Kram till er från en mycket glad och nöjd Exxa-matte!
Hej! Jag älskar Exxa, är här inne typ jämt och vill skaffa en sibbe. Skulle du kunna tänka dig att sälja en Exxa valp till en trogen bloggläsare?? Kram
Ja men bara till trogna läsare! 
Haha skämt å sido, blir det någonsin Exxa-valpar så skulle jag kunna tänka mig att sälja till läsare, så länge som jag är övertygad om att personen vet vad han/hon ger sig in på och att personen kommer aktivera valpen på rätt sätt. Sen beror det ju såklart på hur många valpar det skulle bli, sånt vet man ju aldrig. Men ja, om den dagen kommer så är det bara att höra av sig.
Är Exxa lika snäll som hon ser ut att vara?
Exxa är fruktansvärt snäll! Hon kommer överens med alla; barn fullständigt älskar hon, andra hundar har det aldrig varit något problem med och hon är väldigt vänlig och social även mot främlingar. Jag kunde inte fått en hund med bättre temperament! Med det sagt så vill jag påpeka att Exxa på intet sätt är mjäkig, hon är egensinnig och har en egen vilja som hon låter oss få veta om - högt!
Ey! Är det inte dags att uppdatera sidan lite? Vilka aktiviteter är inplanerade i år?
Hehe jo… *oups* Jag ska göra det någon dag, jag lovar. Aktiviteter vet jag inte än, förutom de vanliga utställningarna förstås men jag tror att många frågetecken om framtida resor och tävlingar kommer att rätas ut under de kommande veckorna. Sen fylls ju events på med tiden… Men jag fattar piken.
Hej! Du fotar asabra! Hur har du lärt dig det? Kan du fota mig och mina hundar någon gång? Får man träffa Exxa samtidigt då?
Tack så mycket! Jag är väl ganska självlärd, min avlida vän Frida fick mig att inse att jag kunde fotografera och sen har jag övat och övat samt gått kurser för kända fotografer. Jag tror att alla kan fotografera. Min mammas kusin jobbar som fotograf i Norrland och är väldigt känd där uppe och hon sa till mig “Alla kan ta bra bilder men det är skillnad på en bra bild och en fantastisk bild, vissa har DET och andra har inte det.” Det tror jag är väldigt sant.
Klart att jag kan fota dig och dina hundar men det beror ju på vart du bor. Och Exxa kommer självklart att följa med, hon brukar vara med när jag fotar och har varit “rekvisita” på flera photoshoots med människor.
Läst bakåt i din blogg, varför vill du ha en tysk hane till Exxa istället för en svensk? Vem är tysken?!
Haha shit, ni är way ahead of me… men okej. Vill och vill, jag snubblade över en sida med en hane som jag bara blev kär i, han var otroligt vacker, champion, vunnit tävlingar både på snö och barmark, tävlade i lydnad, deras vänligaste hund… låter perfekt ju! Med det sagt så vet jag inte om jag skulle välja en tysk hane om den dagen någonsin kommer men jag skulle definitivt välja framgångsrika linjer som inte är så vanliga i Sverige.
Vem hanen är tänker jag inte skriva för då kan man ge sig fasen på att någon annan kommer använda honom innan och det unnar jag inte någon, haha. Så det får nog förbli min lilla hemlighet…
Hej hej! Jag och min tjej läser din blogg jämt och vi e så impade över att exxa har blivit så framgångsrik på dragtävlingarna trots att hon är ensam hund. Vår siberian drar okej men inte mer än det och han e ensam hund då. Vad är hemligheten?
Oj, jag skulle vilja säga att det är en kombination av vårt fina samarbete med Exxa och Mickes fina samarbete med henne men framför allt så handlar det nog om Exxa som hund. Hon har superfina draglinjer i sig, hennes föräldrar är båda mycket framgångsrika tävlingshundar och hon är en liten kämpe med vinnarskalle utan dess like. Tillsammans är det nästan oslagbart. Jag har haft fruktansvärd tur med henne, mycket mer än jag förtjänar och jag är så himla glad för att hon är min! Dragtips finns under kategorin läsarfrågor om ni är intresserade.
Min bäbis när hon var…hrm… bäbis! Här är hon ca 3½ månad. Har hon verkligen varit sååå liten?!
Förrförra och förra veckan körde vi några dragpass på 7, 8 och 9 km. Snön var hårt packad så cykeln gled fram alldeles utmärkt. Jag har börjat försöka köra lite långsammare med Exxa och bromsar en del för att hon ska dra lite tyngre och lite långsammare. Detta uppskattas inte av fröken Spexxi som vrålar som en galning och börjar hoppa på bakbenen om det går för långsamt. Hon blir så satans arg, ni skulle se henne… Det är nog bara att konstatera att Exxa trivs bäst med att dra snabbt. Jag får försöka lösa tyngden på något annat sätt.
Nu går det däremot inte att dra alls eftersom hela Skaraborg består av en stor isgata. Suck… Det går knappt att ens gå ut och gå vanliga promenader, man halkar hela tiden. Det börjar bli tröttsamt, antingen vill vi ha mer snö eller vår tack!
En annan besvikelse gav vågen mig häromdagen när jag vägde Exxa. Hon hade gått ner 1.5 kg. Jag kan för mitt liv inte begripa varför för Exxa äter 3 kakor med färskfoder om dagen plus ca 3 dl torrfoder plus vanlig mat som vi lagar. Varför går hon då ner i vikt när hon äter mer nu än hon någonsin gjort?! Funderingar och råd mottages med tacksamhet!
Hon är iaf glad och go som vanligt. Det har flyttat in lite nya hundar där vi bor så Exxa får fler och fler kompisar att leka med. Zimba är fortfarande liten och äcklig dock. Det nyaste tillskottet heter Shivas och är en shetland sheepdog på 16 veckor. Han är rolig han, antagligen för att han, till skillnad från äckelpäckel-Zimba, inte är så nerkärad i Exxa. Shivas är tvärtom lite försiktig och det går Exxa igång på, här ska lekas! Jag kan inte ens räkna hur många gånger om dagen som man skrattar åt henne.
Nu måste jag slita mig från bloggen för nu är det dags för film. Men två blogginlägg på samma dag är väl inte så illa va?
Vad roligt det är att läsa era kommentarer och att ni börjar “prata” er emellan, underbart! Det är så som världen rör sig framåt.
Jag håller med om att de flesta hundägare går in i situationen med tanken “det här ska bli bra”. Det är ju ingen som medvetet skaffar sig en hund som man inte klarar av och det förstår jag.
Jag håller också med om att det egentligen inte handlar om storlek, jag har sett pyttesmå tjejer stå och hålla 4-5 huskies i koppel utan några större problem. Dock tror jag att de flesta är medvetna om att det gäller att ha fötterna rätt i backen när ens hund nästan är högre än en själv, haha.
Det finns många svåra raser, min ras är definitivt en sådan och jag tror att alla huskyägare som läser denna bloggen håller med mig på den punkten. Men vet man med sig att man har en svår hund, psykiskt eller fysiskt svår, så försöker man göra något åt det för att vardagen ska fungera.
Det jag stör mig på är att tjejen i fråga är väl medveten om att hennes hund är aggressiv mot andra hundar. Hon vet om det plus att hon vet att hon inte klarar av att hålla honom när han får syn på andra hundar - och ändå går hon ut med honom i ett bostadsområde utan munkorg eller andra hjälpmedel! Där ligger problemet för min del. Jag vill kunna gå ut med Exxa utan att riskera att en hund sliter av strupen på henne och tro mig, han hade gjort det om han hade fått chansen. Jag har aldrig sett maken till arg hund tidigare och det borde väl säga en del iaf…
Det kan ju inte vara kul för henne heller att känna sig nervös och otrygg varje gång hon ska motionera honom, jag hade haft världens ångest om det hade varit jag. Men - då skaffar man hjälp. Som djurägare så ingår det ett stort ansvar, både för sig själv, sin hund och sin omgivning och det ansvaret tycker inte jag att man tar på allvar när man tar såna risker som hon gör.
Jag har inte sett till henne sedan detta hände trots att jag har gått förbi samma ställe flera gånger. Fick rådet att hålla mig därifrån för Exxas skull men varför ska jag göra det? Jag har inget att skämmas över och jag tänker inte hålla mig borta. Gällande Exxa så har jag plockat upp henne i famnen mer än en gång och gör det direkt igen om det skulle behövas, samtidigt som jag ringer polisen.
Tack för att ni kommenterar, för att ni bryr er, för att ni följer oss! Ni läsare är guld värda!! Har ni sett förresten att ännu fler läsare har trillat in? På blogtoplist brukar vi ligga runt plats 40, de senaste veckorna har vi legat runt plats 28. Hur kul som helst!
Häromdagen var Exxa och jag ute på vår vanliga morgonpromenad före jobbet när vi gick runt en byggnad och möttes av ett avgrundsvrål. Ca 20 meter bort gick en enorm hund som såg ut som en blandning mellan rottweiler och irländsk varghund (om ni kan tänka er något så fult) med sin matte som kanske var 150 cm lång och pytteliten. När hunden fick syn på Exxa började han vråla och visa huggtänderna och i nästa sekund sätter han fart mot oss med sin ägare släpandes (!!) bakom honom.
Min första tanke var Exxa och jag lyfte snabbt upp henne i famnen, beredd att försvara henne och jag hinner tänka att jag förmodligen kommer att bli tvungen att sparka ett djur för första gången i mitt liv.
Ca 2 meter från oss får tjejen (som piper fram fy, fy, fy) stopp på sin hund med nöd och näppe, jag passar på att gå över gatan med Exxa, tjejen står sedan och sliter för kung och fosterland med att hålla honom i schack samtidigt som hunden har sikte på Exxa och står och morrar så att det mullrar i strupen på honom samtidigt som han blottar huggtänderna. “Vad fan håller du på med?!” fräser jag samtidigt som jag försöker hålla Exxa i famnen. Tjejen börjar då med en lång utläggning om att hunden egentligen är snäll och att det bara är när andra hundar är i närheten som det blir problem. Eftersom Exxa är så rädd att hon skakar avbryter jag henne och säger “ja men då kanske du inte ska gå med honom i ett bostadsområde där det bor 20 andra hundar!”. Jag passar också på att upplysa henne om att det är olagligt att låta en hund med sån aggressivitet gå ute bland folk, hundar och barn utan munkorg och att polisen kan omhänderta och avliva en hund som ger sig på andra hundar. Jag avslutar med att säga att om jag ser hennes hund ute utan munkorg någon mer gång så kommer jag att ringa polisen. Sedan vänder jag mig om och går därifrån och hör tjejen ropa “bitch” efter mig.
Exxa och jag går runt knuten igen och jag sätter ner henne i en snödriva där vi börjar leka med snön för att få henne att tänka på annat. En kort stund senare är Exxa sitt vanliga glada jag och vi kan fortsätta vår promenad i lugn och ro.
Jag fattar inte hur folk tänker, varför skaffar en pytteliten tjej ett så stor hund som hon uppenbarligen inte kan kontrollera? Självklart finns det undantag men man måste väl ändå veta sina egna begränsningar?! Hunden drog alltså så hårt i kopplet att tjejen släpade på mage efter den längs gatan… Helt sjukt!
Är jag en bitch för att jag försvarar min egen hund och talar om för en människa vad lagen säger? Ja kanske det. Men står det mellan att riskera min hunds hälsa eller att ta strid för hennes skull så är jag gärna en bitch. Jag kan t o m tänka mig att trycka upp det på en tröja faktiskt.
Januari 2010 var en ganska slö månad för Exxas del, det öste ner snö. Men lite pulkadrag blev det iaf.
Februari 2010 bjöd också på en himla massa snö och oväder. Dessutom började det regna in fler och fler läsarfrågor, det går givetvis inte att besvara alla i bloggen och de flesta får privata mailsvar, men de som publicerades fick väldigt fin respons vilket kändes jätteroligt!
I Mars 2010 var Exxa med i tidningen under rubriken “trefaldig dragmästare”, då blir man glad som matte! Dessutom tränade vi väldigt mycket inkallningar på klubben som ibland gick toppen och som ibland resulterade i att en matte och en husse skrek sig hesa…
I April 2010 kom våren till Götene på allvar. Exxa tävlade i Bulidsracet i Uddevalla och vann sin klass trots en blödande tass. Dessutom åkte vi ner till Vaggerydsutställningen där jag fotade både utställningen och sedan också Igais Tassars senaste valpkull. Bilder på valparna finns under “foto”.
Maj 2010 bjöd på många loja dagar i solen. Dessutom tränade vi agility ganska mycket och Exxa visade en helt ny form av mognad.
I Juni 2010 hittade vi ett dagis till Exxa supernära mitt nya jobb. Dessutom fyllde Sveriges finaste husky 3 år!
Juli 2010 blev en månad i bilen då vi hann med både en helg hos Eva i Skåne samt en helg hos Marlene och David i Motala.
I Augusti 2010 kom vi igång med att träna viltspår. Vi åkte även iväg till Siberian Husky-dagarna där jag var agilityintruktör.
September 2010 gick i ätandets tecken. Jag hittade med Evas och Marlenes hjälp ett färskfoder som Exxa älskade (och fortfarande älskar!). Annars hände inte mycket på hundfronten, månaden gick mest åt till att arbeta på alla fronter.
I Oktober 2010 blev Exxa väldigt sjuk. Hon hade feber från och till i över en månad vilket innebar att vi missade alla agilitytävlingar som vi var anmälda till. I slutet av månaden var Exxa bättre och vi åkte till Marlene för en stor dragträff. Tyvärr fick Exxa feber igen på avresedagen.
I November 2010 kom vi så smått igång med dragträningen efter Exxas sjukperiod och jag bestämde mig för att testa att ställa upp i Kosta. Vi åkte ner tillsammans med Marlene och delade stuga med Malin och Ylwa. Under dag 1 tappade jag min sko (!!!) och förlorade en satans massa tid. Dagen därpå körde vi ikapp en del och slutade till sist på en tredje placering.
December 2010 tillbringades i princip inomhus hela tiden då vi nästan var insnöade vilket gjorde det nästan omöjligt att träna något överhuvudtaget. Några dragpass blev det, det sista på 8 km gick bra för då började snön bli hårt packad. Vi var även uppe på klubben med grannen Evelina och hennes Diva och tävlade där Exxa vann ett jättefint halsband. Exxa fick också ett spännande erbjudande som jag ännu inte har bestämt mig för hur jag ska göra med. Men jag kan säga så här, tackar vi ja så kommer ni att få se ännu mer av Exxa under 2011…
Tusen tack till alla underbara människor som har varit med oss under det här året! Nu hoppas vi att 2011 blir ett ännu bättre år!
© 2013 - Exxa.se - Ett hundliv med drag i….Coded by Web Host Refer Encyclopedie & Debt consolidation