Falu Barmark
Pga mina tår kunde jag ju inte tävla med Exxa - och därför bestämdes det (som många av er gissade) att min vän Malin skulle tävla med Exxa istället.
På fredagen tog jag ledigt från jobbet och brummade ner till Malin på morgonen. Hon hade jobbat natt och var väldigt trött såklart men en superkort dragrunda på ca 500 m tillsammans med Exxa blev det iaf. Självklart borde vi ha tränat ihop innan SM men vi jobbar båda två väldigt mycket och har hundar och hemmaliv att ta hand om så dessa 500 meter var bättre än inget, de visade iaf att Exxa inte är så mammabunden att hon inte drar för någon annan!
Vår mysiga stuga med högt i tak!
Tävlingsområdet.
Färden ner gick ändå ganska fort, det blir väl så när två tjejer babblar på. Vi körde först till vår supersöta stuga, slängde in våra grejer och åkte sedan vidare till tävlingsplatsen för veterinärbesiktning och dylikt. Malin körde banan en gång och jag ringde Eva och fick därmed en inbjudan till grillplatsen där hon, Freddie och familjen Pålsson satt och grillade över öppen eld. Det var såå mysigt och jag blev bortskämd med mat, dryck och trevligt sällskap. Sedan bar det av tillbaka till stugan där vi mötte upp våra stugkamrater, vi tog en tidig kväll eftersom vi skulle upp i ottan. Vissa var bättre på detta än andra dock, hrm hrm… 
Vi var framme på tävlingsplatsen tidigt på morgonen, det var svinkallt, grått, ruggigt och lite dimma. Trist nog hade jag inte fått min nya kamera och mitt stora objektiv krånglade lite men man tager vad man haver trots trist fotoväder.
Vi träffade många gamla vänner och även några nya, bl a Jenny från Mariestad och hennes hund Isa, superkul att hitta en ny huskyvän som bara bor 3 mil bort från oss!
En frusen liten sötnos som jag hittade.
Den här lilla tjejen kom springande mot mig. Just som jag skulle fota henne så trillade hon…
… men slog sig uppenbarligen inte. Så söt!
Tiden gick fort och plötsligt var det dags att värma upp Exxa. Hon var som vanligt lugn och go och vi värmde upp lite i skogen med stretching, promenad och lite klättring. Sedan var det dags för start! Jag var så nervös; Exxa och Malin hade som sagt inte tränat något ihop innan, jag var lite osäker på selen som jag tycker har börjat sitta lite dåligt över bröstkorgen och även över det faktum att Exxa hade tappat formen lite det senaste pga mitt fåniga men faktiskt smärtsamma lilla handikapp. Så mycket nerver i omlopp alltså!
Galna Exxa med noll tassar i backen!
Exxa vill iväg…
Full fart!
Iväg in i skogen…
Marlene Karlsson och Kinoo.
Jenny Larsson och Isa.
I starten så genomgick Exxa sin vanliga Dr Jekyll/Mr Hyde-förvandling där hon alltid går från en söt och lugn hund till ett vrålande, skrikande, gapande, hoppande monster och jag tror säkert att de hörde henne ute på Öland… Iväg for ekipaget och jag blev stående och fotade lite fler starter innan jag traskade upp till målet för att även fånga detta på bild.
Mot målet.
Jag förstod direkt att något var fel när jag såg att Jenny och Isa ligger strax bakom Exxa och Malin och att linan dessutom är halvsträckt. De kom ändå in på en bra tid, 12.20, men Exxa var lite trött och Malin berättade att hon hade dragit dåligt i uppförsbackarna. Tröttheten var väntad, då jag har haft svårt att träna Exxa det senaste och jag vet ju att en hund tappar formen snabbt om man går från att träna mycket till nästan inget alls så det får jag ta på mig. Gällande uppförsbackarna så har jag, som jag skrivit tidigare, märkt att Exxa börjat dra sämre just där och därför misstänkt selen. Men men, ekipaget låg iaf på bronsplacering inför andra deltävlingen på söndagen, absolut inte illa pinkat av dem! De skulle egentligen legat på en silverplats men eftersom domaren flyttade över b-ekipage till c-gruppen så sjönk Exxa & Malin en placering…
Malin, Melwin och Roo i starten.
Ylwa, Io och Leda.
Mattias med hundar i starten.
Tina med Ylwas hundar Liac och Berit (som är släkt med Exxa, ser ni likheten??)
Malin E med egen hund plus Exxas pojkvän Busen som var inlånad för dagen.
Under dagen fick jag ont i magen av mina värktabletter och det blev bara värre och värre så jag tillbringade en del tid i bilen med Exxa. Dock masade jag mig ut när vännerna skulle starta i sina olika klasser för jag visste att de ville ha foton så det var bara att bita ihop.
Ylwa och team snowstreams ute i spåret, en av favoritbilderna från helgen!
Ylwa och Malin på väg mot mål!
Sista biten…
Niklas på väg mot mål.
Sista sträckan för Mattias.
En leende Tina kommer susande.
David Holm på väg in mot mål.
Här kommer Malin E som tyvärr vurpade första dagen men som klarade sig oskadd som tur var.
Eftersom många av vännerna är såna hurtbullar skulle de självklart även tävla i cw, det vill säga löpning. Allt för att tvinga sjuka lilla mig att stå ute i kylan och förfrysa fingrarna… 
Jenny och Isa!
Här kommer Ylwa och fina Melos!
Malin och Ylwas hund Ib!
Dags för fyrspannen! Som ni märker var jag “elak” och fotade enbart mina vänner (och även dem missade jag några gånger, förlåt!)
Startområdet.
Här kommer Jörgen Mcgyver Pålsson med egna hundar plus Evas lilla Saga-bus i led.
Jörgen och hundarna vid “fyrspannssvängen”.
Annika från IGAIS TASSAR och hennes fyra följeslagare.
Tyvärr blev magontet bara värre och värre och det slutade med att jag fick skippa middagen på kvällen och låg istället i fosterställning i sängen med Exxa tätt intill mig. Många tankar snurrade i huvudet, tankar om selen, om träning, om Exxas mystiska “sår” på benet som verkade bli värre, om morgondagen osv. Jag hade dessutom glömt min laddare hemma så jag kunde inte ringa hem och rapportera om dagen vilket var jävligt surt. Jag somnade inte i min bästa sinnesstämning om man säger så.
(Del 2 kommer. Åter igen, alla bilder kommer på mail så fort jag bara hinner. Och som alltid - om någon inte vill vara med på bild så säg till så tar jag bort den direkt.)
Som alltid är alla bilder skyddade av copyright med allt vad det innebär!
Här kommer ett supersnabbt inlägg, jag kommer blogga om båda sm-dagarna och dela upp dem i två inlägg med bilder senare. Ni som blev lovade bilder kommer få dem på mail så fort jag hinner.
Hur som helst - Exxa och Malin tog SM brons i cykelklassen!! 
Stort grattis till er båda från en stolt matte & vän!
Dagarna går fort när man har kul! I skrivande stund sitter jag på jobbet och har lunch medan vi får alla våra fönster utbytta hemma, kommer bli superfräscht. Ironiskt bara att man gör sånt när man snart tänker flytta.
I morgon brummar Exxa och jag ner till Malin och sen åker vi vidare till Nybro och SM. Vi ska bo i en stuga ca 1 mil från tävlingsplatsen ihop med Niklas & Marie, Malin & Mattias och Tina & hennes dotter så det blir fullt hus.
Är jätteglad för att Exxa får chansen att tävla, även om det inte blir ihop med mig! Nu hoppas jag bara att allt går bra, att ingen skada sker och att Exxa anstränger sig lika mycket för sin nya förare som hon alltid gör för mig! Förhoppningsvis kan jag blogga lite under helgen.
Håll en tumme för Exxa är ni snälla! <3
Häromkvällen räddade Exxa mig från att få p-böter. Vi hade varit och storhandlat efter jobbet och parkerade därför min bil på gästparkeringen så att vi skulle slippa bära varorna så långt. Där får man stå max tre timmar och securitas är ganska nitiska kan jag berätta av egen erfarenhet…
På kvällen var dock bilen alldeles bortglömd och jag hade heller inte en tanke på det när jag tog ut lillpluttan för en snabb “nattekiss”. I vanliga fall när denna promenad är klar brukar Exxa gå direkt till sängen, hoppa upp och gotta ner sig. Denna kväll gick hon tillbaka till sin kudde (som hon alltid sätter sig på när hon vill gå ut) och satte sig där och såg väldigt olycklig ut. “Neeej, vi har ju varit ute” sa jag. Då började Exxa pipa och fick det där bestämda uttrycket hon har ibland. Jag tänkte att hon kanske var mer nödig och kopplade henne därför igen.
Innanför dörren stannade Exxa och satte sig och vägrade gå. Vad fasen pysslar hon med tänkte jag och kliade mig i huvudet medan jag kollade mig omkring - och fick syn på bilnycklarna som låg på hallbyrån! Det sa bokstavligen talat “PLING” i huvudet på mig och när jag tog nycklarna börjde Exxa vifta på svansen och ville gå ut.
Väl ute stormade hon iväg till gästparkeringen och ryckte nästan av mig armen i farten, stannade vid bilen och väntade på att jag skulle låsa upp. Sen hoppade hon in och satte sig på passagerarsätet och satt så nöjd bredvid mig medan vi körde bort bilen.
Jag grubblade lite på om det verkligen kunde vara så att hon är så satans smart och att det bara inte handlade om att hon ville vara ute mera men när bilen var på plats satte hon av i full galopp hem igen, hon gjorde alltså ingenting mer förutom att flytta bilen ihop med mig. Hon fick massa beröm förstås och gottade ner sig på min sida av sängen och stensomnade när vi kom tillbaka in.
Visst har jag en märklig men fantastisk hund så säg?
Hej! Jag undrar hur man motiverar en parning? Jag har en tik som jag vill ta valpar efter och redan nu snackar folk i rasklubben och parningen är inte ens gjord än. Känns väldigt tråkigt, särskilt som jag har fått höra bakom ryggen att jag inte kommer bli av med några valpar Hur motiverar jag detta för andra? Hur hade du gjort? Häls. Linnéa.
Svar: Hej Linnéa!
Den viktigaste personen du ska motivera detta för är dig själv! Skaffa valpar är inget som man gör i en handvändning, precis som att man som människa inte skaffar barn på ren impuls bara för att man vill bli mamma. Nu vet jag inte om du har barn men jag tycker att det är en ganska bra jämförelse eftersom det är nya liv som vi pratar om.
Jag tycker att du först och främst ska ta dig en funderare på varför du vill ta valpar efter din tik, vad tror du att din tik kan erbjuda din ras avel? Det räcker inte med att en hund är snäll och söt, det är de flesta. Är din hund duktig på något i jämförelse med andra hundar, hur är hon i temperamentet, är hon korrekt byggd, har du en matchande hane osv? Det är viktiga frågor att ställa sig själv!
Känner du att du fattat rätt beslut genom att avla så är det egentligen skit samma vad andra tycker. Har du inte en megastor superkänd kennel så är det förmodligen “vanliga personer” som kommer att köpa valpar av dig så vad spelar det då för roll vad andra inom din rasklubb och liknande tycker? Det kommer alltid finnas människor som tycker att du gör fel - precis som att du förmodligen någon gång har kritiserat någon annans beslut. Man tenderar ju att tillåta misstag och felaktiga beslut av sig själv men inte av andra av någon konstig anledning…
Jag känner inte att jag skulle ha några problem att motivera en framtida parning när det gäller Exxa. Min skulle väl låta ungefär så här:
–Hon har ett supertrevligt temperament, både mot andra hundar, andra djur och mot människor.
–Hon är korrekt byggd med superfint vägvinnande steg, den enda negativa kritiken vi någonsin har fått har varit att hon har varit för tunn och behövt bli större (Det är inte längre ett problem då Exxa har blivit större, både tjockare och bredare, hon väger i dagsläget 19 kg. Just nu är det bara en fin vinterpäls som saknas då hon är ganska urfälld på sina ställen).
–Hon är en väldigt duktig draghund, lyder kommandon klockrent och har en arbetsmoral som heter duga som hon även har visat i flertal barmarkstävlingar.
–Hon är otroligt duktig på agility och har även talang gällande lydnad och spår.
–Hon har fina linjer i stamtavlan, mest Anadyr men även Seppala.
I mina ögon skulle hon helt klart vara en fin och lämplig avelstik där eventuella valpar förhoppningsvis skulle ärva hennes personlighet och talanger. Sen vet man aldrig, avel är som rysk roulette men så är det för alla.
Jag skulle förmodligen välja att behålla Exxas valpar eftersom jag tror på henne så pass mycket att jag vill satsa på hennes avkomma men sen beror det ju lite på, skulle hon få 10 valpar så kanske man får tänka om. Men jag är inte nervös för det eftersom det finns folk i vår närhet som redan nu uttryckt önskan om en Exxa-valp och även en och annan seriös bloggläsare som är sugen – men det är alltid en risk man tar, att det är svårt att hitta köpare och det bör man ju vara införstådd med. Fast det är ju inget problem om man tror på sin egen avel.
Så känner du att du har mycket goda skäl till parning, att du hittat en lika fin hane, att du avlar av rätt skäl (dvs inte pga pengar eller ”söt-syndromet” och att du har support, pengar och tid – så låt inte folks snack hindra dig. Jag skulle varken uppmana eller avråda någon från att avla, det får ligga på var och ens samvete. Den enda som har rätt att hindra dig är du själv.
Exxa 5-8 veckor. Foto: Sofia Ericsson.
Nej, det blir inget SM för team Jennie-Exxa. Jag var och röntgade foten igen i början av veckan och fick veta riskerna med att inte låta den läka ifred. Efter det kändes det helt enkelt inte värt det längre.
Men - det verkar som att det har löst sig ändå på ett annat sätt. Stay tuned…
Många säger att hundar bara är hundar, att de inte kan känna, tänka eller förstå saker förutom sina primära behov. De människorna har uppenbarligen aldrig träffat min Exxa.
Hon har en fantastisk förmåga att känna på sig när något är fel med flocken. Under veckan som varit, när foten har varit så dålig att jag bokstavligen talat har haltat omkring (tur att man har ett stillasittande jobb!!), så har Exxa varit lugnet själv. Hon är inte en sån där hund som börjar tugga på saker eller hittar på dumheter för att hon är rastlös, hon är mer förfinad än så. Istället har hon varit extra gosig, eftersom hon antagligen har känt att jag varit lite nere.
Igår ville jag belöna henne lite så jag gick ut och la ett viltspår till henne, ett ganska enkelt med bara en vinkel. Det fick vila en stund och sedan körde vi igång. Exxa plöjde på med svansen som en liten propeller, hon brukade vara mer noggrann tidigare, nu för tiden har hon ett betydligt snabbare tempo och jag är lite osäker på om det är bra eller dåligt…?
Vinkeln tog hon fint och kom snart fram till den lilla högen med korv som jag hade lagt i slutet (eftersom Exxa inte tycker om klövar). Exxa nosade på högen, fnös och tittade sedan upp på mig med en blick som sa: “Jaha… är det här allt?”. Vilken annan hund som helst hade blivit jätteglad över en korvhög men inte Exxa inte. Hon vill visst hellre ha fläskfilé, bortskämda skithund.
… var nej, nej, NEJ! Ingen tävling för oss i helgen alltså, inte heller nästa helg och inget SM.
Fast det sista skiter vi i!
För att göra en lång historia kort så hade ena tån börjat läka ihop fel och fick brytas rätt igen. Det var ungefär lika skönt som det låter trots bedövning. Planen nu är att vila så mycket som möjligt fram till SM och sedan ge det ett försök. Tar det en timme runt så får det bli väl - för runt ska vi!
Exxa var väldigt trött efter helgen och spenderade största delen av måndagen och tisdagen med stängda ögon. Igår piggnade hon dock till och fick världens cp-ryck på kvällen; sprang runt i lägenheten och hämtade leksak efter leksak från lådan i hallen, kastade dem, jagade ifatt dem, bytte… och så började allt om igen.
Just nu är hennes nya leksak “räven” en favorit, en agilityleksak egentligen men den är nästan lika rolig hemma. Så det är ett tips till alla er som inte har godishundar, denna leksak finns på coop, kostar 59 kr om jag minns rätt och är luddig och avlång (bra kampleksak alltså) med pip både fram och bak. Rekommenderas varmt!
Alla leksaker är roliga, här med en gammal favorit som inte lever längre…
Idag var det alltså dags för tävlingen i Borlänge. Vi vaknade tidigt och hade därför väldigt gott om tid på morgonen, tävlingen låg dessutom 5 min från vårt hem så ingen stress idag, inte. Efter uppvisande av papper, betalning osv bestämde vi oss tillsammans med Irene Hansen att testa banan (och min fot) men jag kände ganska snart att det var ett misstag då foten värkte något så in i helvete. Malin sa efteråt att jag såg döende ut och det var ungefär så som jag kände mig också… Jag tog mig en funderare på om jag skulle stryka mig men precis som igår så bestämde jag mig för att försöka.
Här tyckte Exxa att hon kunde sitta när vi skulle åka…
Med lite våld går allt.
Tittut!
Vi rörde oss mot starten strax efter tio, jag var faktiskt inte alls nervös förutom över det faktum att Exxa inte hade druckit någonting på hela morgonen. Exxa var om möjligt ännu galnare än igår, stod och skrek och vrålade så det skar genom märg och ben och hennes tassar gjorde långa blodiga repor på mina armar. Man kan inte klaga på hennes draglust iaf.
Starten gick och vi for iväg, jag såg stjärnor varje gång jag försökte trampa så Exxa fick göra det mesta av jobbet. Banan var snällare än gårdagens, visst fanns det uppförsbackar bl a en brant men någorlunda kort som vi fick ta oss upp för två gånger, men jämfört med gårdagens bana så var denna rena rama semestern. Precis som igår fick jag gå i alla backar inklusive de små vilket såklart kostar en del tid. Vi hade även en krock med en A-hund som ville köra om, Exxa lyssnade superfint på “håll vänster kant” (man är skyldig att flytta sig om någon vill köra om för annars kan man bli diskad) men precis som de kom upp jämsides med oss flyger A-hunden in i Exxa och trasslar in sig vilket ledde till ett stopp där vi fick reda ut linorna.
Det är vackert norrut så här års.
Här bodde vi!
Tävlingsområdet var jättefint!
Utöver dessa händelser så gick det strålande! Jag hade en helt annan mentalitet idag, sa hela tiden till mig själv att “det är bara idag kvar, i morgon får du vila” och på något sätt så gjorde det att jag hittade en reservstyrka som jag inte ens visste att jag hade och som gjorde att jag kunde bita ihop och stå ut med smärtan även om jag inte kunde trampa speciellt mycket.
Men den stora hjälten var Exxa som drog som en galning, hon var sjukt snabb med betoning på sjukt och vi körde om flera stycken vilket var jättekul. Tack vare henne fick vi idag en jättebra tid på 16.42 på ca 5 km, ca 40 sekunder efter vinnaren Malin. Jag blev helt chockad när jag hörde tiden, jag visste att det hade gått snabbare idag än igår pga lite lättare bana men att tiden blev såpass bra trots mina brutna tår - det var verkligen en positiv överraskning för det trodde jag inte!!
Efter nedvärmning gick jag till målet för att fota Malin (fotade vääääldigt lite denna helgen) och en kille tog tag i mig och sa “Satan vad din hund är snabb” och jag kunde inte annat än att hålla med. En stund senare kom det fram ytterligare en kille som vi hade kört om som sa “Fan vilken snabb hund du har, hon var som en vit blixt som bara svischade förbi oss! Tänk vilken tid hon hade gjort idag om du inte hade varit skadad!”
Ja, tänk…
Eftersom det här är min blogg så har jag rätt att skryta så mycket jag vill och måste därför säga att jag är så jäkla stolt över min lilla plutta! Hon är en sådan kämpe, som släpade runt mig på en sådan bra tid trots att jag knappt hjälpte till alls utan mest satt och åkte med (och försökte låta bli att svimma, haha).
Jag hade älskat henne även om hon var en kass draghund men åh, vad detta känns i hjärtat!! Jag kan alltid lita på att hon gör sitt bästa för min skull och idag visade hon återigen varför hon förtjänar namnet “SuperExxa”.
SuperExxa!
När alla klasser var klara så var det dags för prisutdelning och efter det fick vi äntligen rulla iväg hemåt. Vid det laget hade jag äntligen lyckats få av skon från foten som var röd och svullen och allmänt ful. Tack för kylgel säger jag bara!
Resan hem gick fort då vi (som vanligt) hade mycket att prata om och planera. En sak som jag gillar med Malin är att hon verkligen ser till att saker händer och det gäller med all säkerhet även detta projekt. Väl hemma så åt Exxa lite och sedan hoppade hon upp i sängen och somnade och där har hon legat sedan dess. Borta bra men hemma bäst!
I morgon bär det av till läkaren på lunchen för jag står knappt ut med min fot just nu. Säger han nej så stryker jag mig nästa helg och försöker spara foten till SM så gott det går. Som herr Grönberg så klokt sa till mig idag: “Det kommer fler tävlingar”.
Tusen tack till Malin för sällskapet! Jag är så stolt över dig vännen! <3
Ett stort tack också till Falu DHK och Södra Dalarnas DHK för trevliga tävlingar! Vi ses igen.
I fredags kom Malin med flock och plockade upp mig och Exxa och sedan styrde vi kosan mot Borlänge. Den långa resan gick snabbt pga allt snack och det blev bara vackrare och vackrare ju längre upp vi kom. Något som var jättekul för mig att se var Exxas resa upp. I vanliga fall sitter hon och flämtar och darrar men inte denna gången, hon låg längst upp i Malins bur och tittade ut hela resan så nu har man lärt sig det. Exxa mår tydligen bäst när hon kan titta framåt.
Väl framme installerade vi hos i Haga vandrarhem, ett intressant men charmigt ställe som hade dalahästar ÖVERALLT ifall någon skulle känna sig lite vilse.
Vi tog en tidig kväll eftersom vi skulle upp i ottan och Exxa gottade ner sig i min säng och tog upp ca 2/3. Det är härligt att ligga trångt tycker hon. Matte not so much men vad gör man inte för sin bebis…
På tävlingsplatsen var det ganska lugnt när vi kom men snart började det välla in folk. Vi var anmälda till BW C och jag kände mig ovanligt lugn inför starten, i vanliga fall brukar jag vara dödsnervös. Exxa var taggad som få och skrek och vrålade så att det säkert hördes till Lappland… Folk skrattade och tyckte det var jättekul att se en sådan pigg hund. Jojo.
När starten gick for vi iväg och jag tänkte att “det här kommer gå bra”, sedan kom vi runt svängen och där var första backen… Nu förstår jag varför Falun är kända för sina mördarbackar! Jag försökte trampa på och hjälpa Exxa men efter bara några meter så högg det i högerfoten så att jag höll på att börja gråta. Vi tog oss sakta upp för backen och sedan följde ännu en och ännu en och sedan ytterligare en. Jag fixade inte att trampa utan fick gå upp för varje backe. Exxa var vansinnig, kollade bak på mig och skällde och morrade så det stod härliga till. Jag fattade precis vad hon ville säga mig…
Sedan kom det några nedförsbackar där Exxa drog på som satan, jag fick bromsa rejält för jag vill inte riskera att hon ramlar när hon gör sådär, det är ofta i backarna som olyckor händer.
När vi kom till stället där man skulle till vänster för att komma i mål och till höger om man skulle varva så funderade jag allvarligt på att bryta för jag hade så ont att jag trodde att jag skulle svimma. Vi bromsade in och jag tänkte efter en liten stund men sedan tog envisheten över och vi satte fart igen mot höger. Det ångrade jag snart kan jag meddela men jag ville ändå någonstans inne i mig göra klart banan. Hela andra varvet forsade tårarna på mig så att jag knappt såg något och jag ville bara lägga mig i blåbärssnåren och aldrig gå upp mer.
Vi kom i mål på den sämsta tiden vi någonsin haft, ca 27 minuter - vi brukar göra den sträckan (5.3) på ca 15 min med kuperad terräng och låg alltså hela 8 min efter vinnaren Malin. Exxa var dock superfräsch när vi kom i mål och hade säkert kunna dra ett varv till utan problem. Jag klappade om henne rejält och sedan rullade vi upp till bilen för att ge henne vatten. Där kräktes jag av smärtan och sedan satt jag på Irene Hansens bil och pratade med Exxa och hennes malamute tills Malin kom.
Det ska börjas i tid…
Vi gick sedan runt (och haltade runt) och snackade med folk, fotade lite med Malins kamera och väntade på prisutdelningen. De lottade ut priserna och jag fick med mig en säck foder hem, perfekt! Sedan brummade vi iväg till Borlänge igen, handlade och sedan bar det tillbaka till vandrarhemmet där Malins hundar fick ligga på kätting utanför medan Exxa och jag la oss i sängen och vilade en stund. Kvällen gick åt till matlagning och lite planering och sedan somnade vi rätt tidigt, jag med min röda svullna fot i högläge.
Malin och Roo tagen med Malins kamera.
Jag var lite besviken igår över vår dåliga tid, jag trodde faktiskt inte att foten skulle göra SÅ ONT så det tog mig lite på sängen. Men efter en stund så kändes det bättre och jag kunde se det positiva:
1. Exxa var superfräsch genom hela tävlingen och kändes inte ens speciellt trött när vi kom i mål.
2. Jag var knappt nervös, i vanliga fall brukar jag skaka och kräkas om vartannat.
3. Jag var i bättre fysisk form än jag trodde, alltså rent konditionsmässigt vilket förvånade mig eftersom jag jobbar så himla mkt, dels med mitt vanliga jobb och dels med foto, den tiden jag har över tillbringar jag ju med mina hjärtan och inte på gymmet…
4. Sist men inte minst, jag har en fantastisk hund! Exxa kämpade som en blådåre genom hela banan med sträckt lina och framåtdriv och hade det inte varit för att hon drog mig på rakträckorna och nedför så hade jag inte orkat. Älskade duktiga underbara Exxa!
Idag är det en ny dag och ny tävling, denna gång här i Borlänge. Foten är inte bra så vi får se vad jag kan prestera, jag ska iaf göra så gott jag kan. Dessutom skulle dagens bana vara lite snällare än gårdagens, jag hoppas på lite mindre branta uppförsbackar! Håll en tumme för oss!
Rapport från dagen och fler bilder kommer.
© 2013 - Exxa.se - Ett hundliv med drag i….Coded by Web Host Refer Encyclopedie & Debt consolidation