Falu Barmark
Varför drar ni inte på snö?
Svar: Det GÖR vi faktiskt ibland, på miniskidor men det är inte min favoritsysselsättning om jag ska vara helt ärlig. Jag föredrar att använda något hjulredskap, mest egentligen för Exxas skull. Jag är inte så bra på att åka skidor och hamnar man i backen får Exxa ett ryck i selen och det vill man ju undvika till varje pris. Hade jag haft flera hundar hade vi såklart kunnat dra släde “som alla andra” men så länge som Exxa är den enda hunden i familjen så går inte det och därför är det mest barmark som gäller för vår del.
Jag har som er bara en husky och har problem med träningen nu på vintern när snön ligger tjock och cykeln bara slirar eller välter omkull. Vad gör man?
Svar: Först och främst, håll dig på benen 
Tja, vad gör man… man är uppfinningsrik. Det känns som att många tror att dragträning måste vara snabb men det tycker inte jag. Är det massa snö ute eller glashalt så är det bara onödigt att riskera skador på dig själv och på din hund så låt cykeln stå. Jag plockar fram dunken med sand som vi använde när vi drog in henne och så åker vi ut till elljusspåret där Exxa får dra dunken med sand medan jag joggar efter. Det går inte fort men det är muskelbyggande träning eftersom dunken är ganska tung (perfekt att kunna hälla i mer eller hälla ut vid behov). All träning räknas.
Jag vet en del folk som använder en klassisk träspark också men jag har ingen aning om hur jag skulle transportera den ut till spåren så det har jag inte testat. Pulka går ju också men det har jag inte heller testat, Exxa är så satans snabb så det känns lite riskabelt att flänga runt i en sån i en tät skog. Vi bor fel än så länge så vi tager vad vi haver. Har du möjlighet att träna med någon polarvän och era hundar kommer överens så kan ni ju sätta ihop ett spann och köra släde, det kommer jag göra framöver om snön ligger kvar. Kämpa på!
Ska ni tävla nu när Exxa är så tränad? =o)
Svar: Maybe maybe…
Såhär glad är Exxa när det ligger snö på backen.
Jag måste bli bättre på att blogga! Nu har en hel vecka gått igen… suck.
Det har blivit fyra dragpass under veckan, inte så illa med tanke på snön som kom. Den var blöt, tung och låg bara kvar i en dag innan det gick att köra barmark igen - score.
I helgen passade vi såklart på när det var dagsljus och vilka fina dagar det var! Sol, blå himmel och kallt i luften. Vi körde ute vid ridskolan båda dagarna och det blev samma runda också, dock körde vi tungt med kätting en dag och ett snabbt pass nästa dag. Båda dagarna slutade gps:en på ca 1.6 mil.
Exxa fortsätter med sin “jag behöver inte vila-attityd”. Vi brukar ha med oss vatten och vattenskål men hon vill inte ha när vi stannar och räcker fram skålen till henne, hon fnyser och sätter sedan igång att pipa. Detta övergår sedan i skrik om vi inte omedelbart sätter fart igen. Hon är lustig. Men samtidigt är det bra, på tävling vill man ju inte ha några onödiga stopp och Exxa verkar rörande överens med denna tanke.
Annars händer inte så mkt just nu. Vår flytt har blivit uppskjuten då drömboendet visade sig vara mer boende än dröm, lite snopet. Men jag tror på att det som ska ske, det sker, så det är inga upprörda känslor hemma. Lägenheten har ju blivit jättefin efter renovering så vi kan säkert stå ut ett tag till. Tyvärr anmälde jag mig inte till vinterns agilityträning i ridhuset eftersom jag hade räknat med att vi skulle ha flyttat men jag ska kolla om det finns någon plats kvar. Nog för att draget tar en del tid men något agilitypass i veckan ska vi nog hinna med, dumt att tappa träningen också när man har en hund som är så duktig och som dessutom tokälskar det!
R I P Kenny…
(4/1 2012)
Igår hade jag rejäl skallebank hela dagen, kom hem lite tidigare än vanligt och tog med Exxa direkt ut på en dragtur. När vi var inpackade i bilen började det blåsa som fasen men drar man i elljusspåret är man ganska skyddad pga alla träd så det fick det bli. Spåren är dessutom upplysta så det plus pannlampa är nästan som att dra i dagsljus.
Exxa var piggelin och for iväg som en kanonkula efter uppvärmningen och tittade inte ens åt folk som vi mötte i spåren och det kändes såå bra tills jag ser att långt där framme står en person som håller en hund i koppel och den andra är lös och står mitt i spåret. F A N tänker jag när vi närmar oss och den lösa hunden springer rätt över spåret och in i skogen på andra sidan… men Exxa reagerar knappt! Hon sneglar in mot skogen men fortsätter i samma tempo, vi far förbi den kopplade hunden, jag hör att den lösa hunden springer inne i skogen jämsides med oss och manar därför på Exxa som ökar ännu mer. Snart är vi återigen ensamma och kan fortsätta träningen i lugn och ro och jag är så stolt över min lilla plutt som obekymrat fortsätter sin träning trots ett ganska rejält störningsmoment. Vilken underbar känsla det är när man inser att rutinerna sitter!
Efter passet får Exxa som vanligt en rejäl omklappning och hon är så söt där hon står i sin röda sele, tittar på mig med skinande ögon och viftar på svansen som en liten galning. Hon slickar mig på händerna, nästippen får också en slick och hon ser så nöjd och lycklig ut att jag blir alldeles varm i hjärtat. Hon stretchas, sedan går vi en kort promenad innan det är dags att få på sig täcket och åka hem. Huvudvärken känns lite bättre efter all frisk luft och vi är på gott humör när vi kommer hem där en varm skål (och en liten till Exxa) pasta carbonnara väntar på oss. Man kan ha det sämre om man säger så. Jag är lyckligt lottad!
Finaste Exxa tittar på rådjur och matte passar på att smygknäppa en bild.
(9/1 2012)
Ursäkta röran i detta inlägg, så kan det gå när man bloggar och sen glömmer att publicera det…
Träningen rullar på, den senaste tiden har det blivit 5 pass i veckan och det märks så tydligt på djur att träning ger resultat fort. I fredags hade vi ett helt underbart pass på förmiddagen, jag var ledig från jobbet och passade såklart på att få dra i riktigt dagsljus. Det var en helt strålande dag, solen sken, himlen var klarblå och mätaren visade på -2 grader. Kan det bli bättre?
Vi började ute vid ridhuset och körde genom skogen för att sedan svänga av och dra en liten bit på asfalt innan man svänger av igen och hamnar på gamla järnvägen som numera är en stor skogsstig som fortsätter i flera mil. Det är en perfekt väg att träna på enligt mitt tycke.
Efter ca 8 km i full galopp ropade jag fram till Exxa och frågade om hon ville pusta lite men hon tittade bara bak på mig och gjorde ett ryck i linan och fortsatte i samma tempo som tidigare så jag tolkade det som ett nej och lät henne fortsätta med tanken att hon visar väl när hon vill vila. Det visade sig vara vid bilen…
Efter passet fick hon vatten och blev rejält omklappad som vanligt. Jag kollade på telefonen för att se hur lång sträckan blev och min gps visade på nästan 16 km i full galopp. Jag blev såå nöjd, träningen har verkligen givit resultat och Exxa är i en riktigt fin form just nu, härligt! Vi var båda på strålande humör och gick en liten promenad innan värmetäcket åkte på (vilket Exxa hatar) och sedan bar det hemåt. Väl hemma slukade Exxa tre kakor färskfoder innan hon hoppade upp i sängen, borrade ner sig mellan duntäckena och somnade.
Nu har Exxi-lutt fått vila två dagar eftersom jag har pajat ryggen, det verkar som att den ena skadan avlöser den andra, först massa tår och nu ryggen… Surt. Men efter massage så känns det lite bättre idag så förhoppningsvis blir det ett pass efter jobbet. Tyvärr har det kommit en del snö i natt men elljusspåret brukar vara i såpass bra skick att det funkar att dra där ändå. Fingers crossed
Ps. Tack för alla fina kommentarer och mail som jag får, sånt gör mig jätteglad! Ds.
Igår satt en extremt trött matte på golvet medan Exxa låg i sin soffa i datarummet. Jag halvlåg med överkroppen på henne och hade mitt huvud vilande mot hennes bröstkorg. Jag vet inte hur länge vi låg så, kanske somnade jag t o m till en liten stund. Värk i kroppen och ömma knän betyder så lite när vi har de där stunderna som bara är våra, där jag inte vet vart hon slutar och jag börjar.
För mig är det kärlek.
Favoritbilden från julfotograferingen eftersom den speglar Exxas nyfikna personlighet så fint.
Det är farligt att vara ledig ett tag för man vänjer sig alldeles för fort. I morse när klockan ringde ville ingen av oss gå upp och Exxa gluttade lite på ena ögonlocket och somnade sedan om, väl nerbäddad i sängens värme. Jag fick nästan bära ut henne för att hon skulle göra sina morgonbehov, haha. Exxa är en sådan mysvovve, ska alltid vara med och älskar att ligga nära sin flock… <3
Jag har fått en förfrågan om jag inte kan lägga upp några julbilder i större format och visst kan jag det. Lägger upp några fler ikväll om jag hinner.
Tugg tugg…
Posing-time!
Öppna paket är kul!
Tjo!
Fick en annan fråga om hur man tar såna här bilder och jag vet inte riktigt hur jag ska besvara den. Jag är väldigt ny på att fota studiobilder och har absolut inte kunskap att svara på hur man riggar upp bakgrunder, blixtar, paraplyer osv för det håller jag själv på att lära mig. Min fina vän Daniel (som arbetar som fotograf) hjälpte mig med allt, det enda jag behövde göra själv var att komponera bilderna och fota, mycket praktiskt 
Vi gjorde så här; Daniel riggade upp utrustningen och jag slog in några julklappar. Sedan ställde vi klapparna och Exxa på den vita bakgrunden och jag tog 6 bilder tror jag, några sittande och några liggande. Blev jättenöjd med allihop.
Sedan fick Exxa lov att öppna ett paket som jag vet att hon älskar och då var det bara att försöka hänga med i svängarna. Man blir ju ganska låst gällande ljuset så man får jobba hårt och snabbt (!!) på att hitta de rätta vinklarna. Jag satt på huk, kröp och låg på golvet och försökte fånga Exxa som tuggade i sig paketet som ett litet vilddjur. Tror jag tog ca 15 “action-bilder” och blev väldigt nöjd med ca 10 av dem, en helt klart godkänd siffra.
Tanken med sessionen var främst att jag skulle få testa och lära mig lite plus att jag ville ha en “god jul-bild” till bloggen. Efteråt fotade Daniel några snabba bilder på Exxa, dels vanliga och dels några paketbilder och jag fick med mig alla bilder hem på en skiva så förmodligen dyker även någon av Daniels bilder upp någon dag. Det var jättekul att få lära sig att studiofotografera och känner jag Daniel rätt så får jag säkert låna hans studio och hans kunskaper fler gånger…
Gott nytt år allihop!
Hoppas att ni hade en fin nyårsafton! Vår tillbringades hemma eftersom Exxa är så rädd för smällare och raketer. Jag kommer nog aldrig komma över det faktum att några snorungar kastade en smällare mot Exxa när hon bara var 6 månader gammal och blev vettskrämd. Då har man ju ingen empati för levande varelser alls och min blodtörstiga sida ser fram emot den dagen som karman slår dem rakt i ansiktet… Usch!
Jag måste ändå erkänna att denna nyårsaftonen gick oväntat bra. Exxa var rädd, skakade och darrade, möblerade om lite här hemma osv men hon klöste inte på ytterdörren som hon brukar och det gick att prata med henne såpass att hon några ggr under dagen och kvällen gick med på att gå ut och kissa lite. Hon var alltså lite lugnare än tidigare år vilket känns jättebra när man har testat allt från lugnande spray, tabletter, hundsällskap och cd-skivor med smällare.
Vi tänkte piggna till lite genom att ge oss iväg på en dragtur men hela Götene visade sig bestå av isgata så vi bestämde oss för att skippa det idag. Vi har tränat nästan varje dag sedan julledigheten så det känns ändå helt okej att låta Exxa vila. Hon ligger i skrivande stund i soffan, blir kliad på magen och verkar ganska nöjd med livet.
2011 har överlag varit ett bra år för familjen Exxa. Fokus har legat på draget och agilityn och Exxa har som alltid förgyllt vår dagliga tillvaro med sin mysiga personlighet och sitt söta ansikte. Hösten kunde jag dock varit utan med de brutna tårna och bortgången av en nära släkting men livet blir inte alltid som man har tänkt sig och det är väl så det ska vara…
Under året har vissa band tyvärr försvagats, vissa har stärkts och många nya har knutits. Tillfällen till utveckling har kommit och gått, vissa har utnyttjats, andra inte. Min karriär har gått spikrakt uppåt, på gott och ont. Exxa har varit frisk, stark och glad. Våra liv har bestått av kärlek, lycka, hårt arbete, sorg och en del tårar men betydligt fler positiva stunder än negativa - tack för det år 2011!
2012 är för mig möjligheternas år. Jag ska lära mig att våga satsa mer, att lyssna till magkänslan, att inte låta rädsla göra så att någon annan får ta det jag vill ha. Jag ska jobba med mina tävlingsnerver så att Exxa och jag kommer ut på agilitybanorna betydligt mer och fortsätta att jobba med draget så som vi har gjort under året som varit. Jag ska sluta slösa med min energi och istället lägga den på vettiga saker. Jag ska satsa mer på mitt foto. Jag ska bli bättre på att ta vara på mina relationer och kämpa för att bli en ännu bättre matte till Exxa. Och viktigast av allt: Jag ska jobba mindre!
Jag vet redan nu att detta året kommer erbjuda spännande möjligheter både yrkesmässigt, på det privata planet och tillsammans med Exxa och jag har bestämt mig för att jag ska ta för mig av det som jag vill vara en del av.
Jag låg ganska lågt under 2011. När 2012 ropar kommer jag kliva fram.
© 2013 - Exxa.se - Ett hundliv med drag i….Coded by Web Host Refer Encyclopedie & Debt consolidation