4/6 fyllde världens bästa Exxa-Spexxa 5 år! Helt sjukt så fort tiden har gått, det känns som att det var förra veckan som jag hämtade hem henne, 8 veckor gammal och det sötaste som någonsin har funnits. Och nu är hon så stor, så stor…

Lillpluttan!

Födelsedagen var lite känslosam för min del, glädje och sorg blandades hej vilt. Jag är så glad för att jag har henne, hon är min lilla prinsessa och lyser upp alla mina dagar. Hon ger mig saker att skratta åt varje dag och får mig att känna mig så tacksam över att hon är min. Samtidigt är en födelsedag en påminnelse om att ytterligare ett år har gått och tagits ifrån oss och det gör att jag börjar tänka på den dag som hon inte längre kan finnas i mitt liv. Bara den tanken fyller mig med kyla och panik och tårarna trycker på.  Jag vet att man inte kan tänka så, att man gör sig själv galen då men vissa dagar är de tankarna svåra att kontrollera…

Dagen präglades dock mest av glädje, Exxa fick en present på morgonen som hon kunde leka med under dagen och ytterligare en på eftermiddagen. Sedan fick hon även en kött-tårta bestående av polarkakor, “klabbedabb” med bl a bredbar leverpastej, köttbullar och korv, dekorerad med köttpinnar och ett ljus. Fruktansvärt ful, haha! Hela tårtan slank ner fortare än kvickt och sedan gick födelsedagsbarnet och la sig i sängen med en nöjd grymtning under takfläkten. Jag tror att hon var ganska nöjd med sin födelsedag.

 Baby Exxa.

Nu har vi även kommit igång med dragträningen lite smått efter hennes sjukdom. Hon har fortfarande kvar prickarna på tungan (men nu är de mer rosa än röda) och även om hon är feberfri och proverna var gröna så vill jag ändå ta det lugnt med henne och inte riskera något. Exxa har såklart tappat massor av sin fina form men det gör inget, bara hon mår bra. Första dragpasset var jätteroligt, Exxa var ybermegaivrig och hoppade och skrek och gapade så det ekade i hela Göteneskogen, det var knappt så jag fick på henne selen. Då fick jag vara lite sträng vilket var svårt eftersom jag inte kunde hålla mig för skratt men till slut så var all utrustning på. Jag försökte få henne att ta det lugnt men det var ju som att hejda vinden - omöjligt och fruktlöst - så hon fick galoppera på i sitt eget tempo, dvs galet fort. Tur att vi hade värmt upp ordentligt innan! Det märktes att hon verkligen hade saknat att dra och det var en härlig känsla att sitta bakom pluttan på cykeln, känna vinden vina om öronen och bara njuta. Drag ger verkligen en frihetskänsla!

Vid nästa pass var hon lugnare och stod snällt stilla medan utrustningen åkte på. Först när jag hade satt mig på cykeln satte hoppandet och gapandet igång, stort framsteg! Vi körde 2.5 km första passet och 3.5 km andra passet, nu har vi haft några dagars vila över midsommar men eftersom kylan ska hålla i sig även denna vecka så ska vi nog hinna klämma in några fler pass. Det gäller att passa på innan sommaren är här på allvar…

Jag ska nog ändå ta en ny kontakt med veterinären denna veckan pga prickarna. Har börjat fundera på om något är fel i Exxas mun, hon har inte varit så pigg på att tugga ben det senaste och hon slukar inte godis så som hon brukar utan tuggar liksom försiktigt. Och så dregglar hon är hon tuggar, något som hon ALDRIG gör annars. Får bara känslan att något fortfarande är lite off, även om veterinären säger att hon är frisk. Nej, det får bli ett samtal! Man ska ta såna saker på allvar tycker jag, det är ju ändå jag som lever med henne varje dag och märker skillnad på vissa beteenden. Hoppas bara att hon inte har hunnit gå på semester. Jag jobbar denna veckan också, sedan väntar 5 veckors ledighet!

Exxa simmar i havet en varm sommardag när Marlene och jag var och hälsade på Eva i Råå.